Ja, den dag då jag föddes var nog den lyckligaste dagen i mitt liv. Helt ovetande om samhället och hur det fungerar kom jag ut för 49 år sedan. Såg dagens ljus och skrek som alla andra barn. I efterhand har min mor sagt till mig att de redan då visste vilken självständig och undersökande person jag skulle utvecklas till. Livet har sedan dess haft både uppgångar och bottennapp. Det bästa som har hänt mig är att jag träffade en lika cynisk kvinna som jag sedan gifte mig med. Livet blev perfekt och har så fortsatt sedan den dagen för 9 år sedan. Detta har lett till både en dotter och en son, vilka jag naturligtvis uppfostrar i samma anda.

Jag bor i en trea i Stockholms innerstad, som vi köpte för fem år sedan när vårt andra barn kom till världen. Härifrån sitter jag idag och förvrider sinnet på många med mina åsikter om allt och ingenting. Vad är det då som gör att jag tror att jag får bete mig på detta sätt? Jo, naturligtvis är detta den trevliga tryckfriheten och att alla har rätt till sin egen åsikt. Visst kommer jag att vara glad om några påverkas att tycka likadant, men det är absolut inget måste. Ni som läser detta kommer antingen att hata mig eller älska mig. Hur som helst kommer detta aldrig att bekymra mig, utan jag fortsätter att slänga ur mig mina åsikter som ett ångande lokomotiv som skenar utom all kontroll.